God förmiddag! Jag hade tänkt skriva tidigare men jag hade en jätteviktig grej jag var tvungen att göra till stallet. Jag är nästan klar nu. Skönt, finally! Nu måste jag bara vänta på att en kompis kommer hem från fjällen, han har lovat att sponsra oss och fixa det sista.

Aja, nu skriver jag i alla fall! Fick en kommentar om om jag heter Lilja. Jag väntade faktiskt den frågan och är förundrad över att den inte kom tidigare. Nej, jag heter inte Lilja, inte någonstans. Jag känner ingen Lilja och är inte släkt med någon Lilja. Men mitt riktiga efternamn är såååååååå tråkigt, så jag har länge pratat om att döpa om mig, (fast det får jag inte förrän jag är 18 för mina föräldrar...). Jag hatar verkligen mitt efternamn och har då letat runt i släkten för att hitta något gammalt släktnamn att döpa mig till. Men alla hette bara Ohlsson o Petterson o liknande, så det är inga roliga namn.

Jag försökte skriva en bok för ett tag sedan, eller tja, jag försöker, fast just nu ligger jag lite lågt, men en dag ska jag ge ut en bok. Och då ska huvudpersonen heta Lilja. Varför? Jag vet inte. Men jag verkligen avgudar namnet Lilja! Så den dagen jag blir känd, som författare, bloggare eller något annat, så ska jag bli känd som Lina Lilja. Punkt och slut.

Och förresten så är blomman lilja jävligt vacker, eller vad tycker ni?

Nu snart ska jag gå och äta lunch, eller inte riktigt än, men ganska snart. Och efter det ska jag sticka till stallet.

Ha det gött allihopa!

Puss o Kram

Lina

Idag pratade jag med en kompis om kompisar. Det kommer att låta helt sjukt, att jag pratade med en kompis om kompisar, framför allt att jag inte hade några kompisar. Ursäkta flummet, men jag hoppas ni förstår tillslut! Om inte annat så är det det bästa ämnet att skriva om som jag kom på för tillfället...

Jag vet ärligt talat inte hur vi kom in på ämnet från början, men vi började prata kompisar tillslut i alla fall. Hon är en såndär social människa som är ute med olika kompisar varje helg och hennes liv bara strömmar över av kompisar! Jag är precis tvärtom. Jag har inte en kompis. Egentligen vet jag ju varför, tror jag. Låter det sjukt? Jag vet inte. Jag ska försöka förklara varför så får ni själv säga om det låter fel eller ej..

Jag har alltid varit den som har svårt för att prata. Eller nej, inte prata prata, bokstavligen, jag är en av de mest pratglada människorna man kan träffa, oftast. Men att prata typ känslor och tankar och lite djupare, personliga saker, det har jag alltid haft svårt för.

Det här har gjort att så fort jag och en kompis börjar komma varandra ganska nära så får jag panik och rymmer. (Eller ja, inte bokstavligen rymmer, men rymmer ur kompisrelationen.) Kanske inte rymmer, men jag tar i alla fall avstånd, för jag tycker det är så svårt när någon kommer nära och öppnar mig inte gärna för folk.

Det har dock, tack vare en (före detta?) kompis, förändrats och förbättrats. Jag har öppnat mig mycket mer nu och kan prata ganska friskt med de flesta om mina personliga problem och känslor, och framför allt: Jag tar inte avstånd när de kommer nära. Inte medvetet i alla fall... Men jag tror jag har lagt av med det.

Nr.2 Är att jag har alltid haft svårt, eller jag har svårt, att acceptera mig själv, som den jag är. Och hur ska någon annan kunna acceptera mig om inte jag accepterar mig själv, och visar vem jag är? Nej, det går inte. Jag har blivit bättre även på detta plan, men det är långt, långt, ifrån bra. Men jag gör hela tiden framsteg!

Så, jag ska fortsätta vara öppen och prata och tillåta folk att komma nära när de visar att de bryr sig, och tro på att de bryr sig. Jag ska acceptera den jag är och visa och berätta för andra vem jag egentligen är.

Då kanske jag kan få lite fler kompisar! :) Eller tja, jag kanske har kompisar. Men bättre kompisar, som jag kan ta med hem och så. Ta med på bio, fika osv.

Nu ska jag kika runt lite på nätet och se om jag hittar något spännande. Dagen har i sig inte varit så spännande, har strosat runt i stallet och inte gjort ett piss på hela dagen. Pratat med kompisar(?) bara.. Rätt skönt faktiskt :)

Ta hand om er!

Puss o Kram

Lina

Har inte så mycket att skriva just nu mer än att jag har rätt bråttom. Ska till stallet ungefär.... NU! Hehe...

Ska ut o skritta med en kompis, om jag öht kommer upp på hästen! Om jag hade träningsvärk igår är det ingenting mot för vad jag har idag...

Ikväll sänds det från Stockholm Horse Show, visserligen var jag där, men jag ska titta ändå. Även CSI NY ska ses.

Skriver mer ikväll!

And remember, Give us a smile!!

Kramar

Lina

Jag hann skriva mitt inlägg innan Bones, mamma snackar nämligen i telefon, antagligen med mormor eftersom det tar sådan tid.

Fast hon verkar börja bli klar nu, aja, jag ska försöka hinna skriva iaf...

Ja, ni ser rubriken. Idag när jag hjälpte till på hoppträningarna, jag var inte på dåligt humör, absolut inte, men jag var inte sprudlande glad som jag var igår, så red en kompis förbi mig. Våra blickar möttes en snabbis och hon gav mig ett leende, jag gav henne ett leende. Kan nämnas också att hon är inte den som ler sådär överdrivet ofta. Men ett sånt leende från en sån kompis gör verkligen dagen. Jag älskar mina kompisar!! Aa, jag har nog kompisar trots allt! :)

En av mina andra kompisar, som var så glad igår, var inte lika glad idag. Men jag gör mitt bästa för att hålla hennes humör uppe trots allt, man kan inte vara på topp jämt, det viktiga är att försöka hjälpa henne genom denna svacka på bästa sätt :)

Nu är det Bones, få se om jag hinner skriva något efter. Annars;

Godnatt!

Kramar

Lina

Sorry för konstig rubrik, men det var så mycket jag ville skriva om och jag visste inte hur jag skulle kunna sammanfatta allt i en bra rubrik, så jag skrev ihop något bara av det jag tänkte skriva om..

Först, "Viktigt att prata".

Tänkte skriva om det här ämnet redan igår, men jag glömde bort det, och nu kände jag att jag tappade lite av det jag tänkte skriva på vägen men jag ska försöka få ut mitt budskap så gott jag kan..

Jag har de senaste dagarna insett vikten av att prata. Att bara vara tyst löser ingenting, så även om du inte har något att prata om, säg något! I en tystnad tänker man så mycket, och om då hälften inte stämmer så förstör det ganska mycket, både ens dag och liv, och relationer till andra. Nej, tala till varandra, kommunicera, fråga hur det är, eller kommentera vädret. Vad som helst! Bara du inte sitter där och bara är tyst!

Nr.2 "Viktigt att berömma"

Idag har jag försökt lära en av våra strängaste tränare på klubben vikten av att berömma, och tja, han kanske börjar lära sig något trots allt! Jaa, faktiskt. Nej, men att höra beröm är viktigt, väldigt viktigt. Har man en skitdag då ingenting funkar (nu tar jag en hoppträning som ex. efter som det var det det handlade om idag, men det är samma överallt), då när träningen är klar, då sätter man sig ner och analyserar den. Antingen med tränaren, med en kompis eller själv. Man kan också ha papper och penna som hjälp.

Så skriver man ner allt som man gjorde bra. Även om det bara är skitdetaljer så som "Jag hade fin sits" eller "Han gjorde ett galoppombyte perfekt" så är det viktigt att man tar med det. Sedan tar man fram det som gick dåligt, frågar sig, Vad gick dåligt? Varför gick det dåligt? Vad ska jag ändra på tills nästa gång? Hur ska jag lösa problemet? Vad har jag lärt mig?

Sedan tar man med sig lärdommarna tillsammans med de positiva händelserna till nästa dag/ridtur och lämnar allt det negativa till den dagen. Man kan inte vara på topp jämt, det viktiga är att man löser situationen på bästa sätt och tar med sig lärdommarna.

Nr. 3. "Träningsvärk"

Japp, jag har också varit med på hoppträning nu två dagar i rad, och fatta vilken jävla träningsvärk jag har! Jag kan helt seriöst knappt gå! Men det gör ingenting, för polla har varit så JÄVLA duktig så det är inte klokt, så jävla sjukt! Tänk att det är när man ska göra sig av med hästen som det går allra bäst. Jag är verkligen jättenöjd över helgen och jättestolt över pollan!

Nr.4 "Ny istid"

Fatta vad kallt det är! Man fryser till is! Ca. -17 grader har det varit idag, man fryser ju ihjäl, så här kallt har det inte varit på åratal! Det positiva är ju iaf att alla äckliga kryp fryser ihjäl.

Nu ska jag gå ner och titta på Bones med morsan. Men vi hörs snart igen, har en till sak att skriva om. Får se om jag hinner skriva före eller efter Bones.

Ha det bra!

Kram

Lina

Fatta att när jag stod i duschen för typ en timme sedan då kom jag på värsta rubriken och värsta inlägget jag skulle skriva, nu är allt bara borta!

Aja, får göra det bästa av situationen, för jag vet vad jag skulle skriva på ett ungefär, men det kanske inte blir lika bra som jag hade tänkt...

Men vet ni vad vänner? Nu ska ni få höra något fantastiskt, min dag har varit underbar! Jag känner mig glad, nästan, nästan, lycklig!! Det är konstigt och överraskande, ja, men så jävla underbart! Jag har inte varit så här glad sedan urminnes tider, kan inte komma på någonting som gått fel idag! Eller tja, har jätteont i magen (magkatarr) men va fan, idag ska vi vara glada!! :)

En av de största anledningarna är nog för att en kompis som jag pratat endel om som varit rätt nere senaste tiden. Jag trodde hon var arg på mig, men sen visade det sig att hon knappt pratat med någon på senaste tiden.

Idag var hon glad. Precis som hon brukar. Hon pratade med mig! Hon skrattade! Det gjorde mig väldigt väldigt glad! :)

Jag vet inte vad det är som gjort det egentligen, men jag har insett ett par saker idag, som jag borde insett för länge sen egentligen, men jag är lite seg...

Nr. 1. Jag är kanske inte den personen jag önskar att jag var. Jag önskar, och trodde, att jag var en jättebra kompis som man absolut kunde lita på till 100%, men jag är nog inte det. Det är inte det att man inte kan lita på mig, men folk litar nog inte på mig. Jag är lite för nyfiken och på och nästintill tvingar dem att berätta, vilket gör dem osäkra. Men det är väl bara att titta och lära och hoppas att jag blir världens bästa vän en vacker dag!

En kompis skulle berätta en hemlighet till en annan kompis idag, och jag försökte inte ens tjuvlyssna! Jag bara lämnade dem ifred. Det är faktiskt en ganska Big Deal för mig... (Lite föör nyfiken....)

Nr. 2. Jag var med om en heldel förra våren, och fram tills nu har jag sett det som en sten i ryggsäcken, men idag insåg jag att det är inte en sten, det är en erfarenhet. Att jag ser det som en sten kommer inte att göra den mindre, den kommer inte att försvinna. Allt som hänt kommer jag att ha med mig resten av livet, det finns inget som jag kan spola tillbaka och ändra. Så jag får göra det bästa av det, se det som en erfarenhet istället, se det som en positiv grej att ha i ryggsäcken.

Så tänkte jag faktiskt när jag red idag också, lös situationen på bästa sätt istället för att se det som ett problem, och det löste sig! Det hade kanske kunnat gått bättre, men jag är helt klart nöjd!

Nu ska jag avsluta mitt långa filosofiska inlägg med att skrika ut:

Jag är så jävla GLAAAAAAAAAAD!!!! :) :) :) :)

Det har jag inte skrivit på läääänge..

Puss o Kram

Lina

Anledningen till att jag döpte min blogg till "Från botten till toppen" är att jag startade på botten och skulle till toppen, och att min fantasi var ganska kass då.

Nu när jag letade ett nytt bloggnamn till http://hanky.se/wille så insåg jag hur tråkigt namn jag har! Jag måste ändra mitt namn, och det är snart!

Men nu ska jag till stallet!

Puss o Kram

Lina

Jag har precis vaknat och ska snart till stallet. Just nu väntar frukostbordet.

Ska försöka hinna skriva ett till inlägg innan jag åker, annars ikväll!

Godmorgon!

Puss o Kram

Lina