Tja, snacka om drama. Amerikanare är så grymt för drama, suck. Keila kom nyligen hem, jääävligt förbannad. Okeeey, why? Denna gången har jag faktiskt inte gjort något hon kan vara sur för! Joho, det hade jag tydligen (eller inte).

Den amerikanska organisationen + coordinatorn har tydligen ringt henne nu, och satt henne i trubbel (eller nåt). Berättade ju tidigare hur jag ringde en kvinna på organisationen. Ringde mest för att jag ville ha en uppdatering från någon som på riktigt är involverad i sökningen, och för att alla ville att jag skulle ringa henne, så jag ringde. Berättade för henne allt som har hänt senaste dagarna, varför jag viljat flytta och så, inget mer med det. La på, och jag började seriöst fundera på om jag inte borde åka hem till Sverige istället för att fortsätta kämpa.

Keila kommer hem, förbannad och svär massor, och säger att jag måste packa allt utom kläder så jag klarar mig de närmsta tre-fyra dagarna. Okeeey. Why? För att organisationen och coordinatorn har ringt och sagt att jag måste flytta (nyhet för vem??), de hade viljat flytta mig ikväll, men jag hade ingenstans att bo.

Så efter en liten stund så frågar jag lite försiktigt;

"Sååå, vad sa organisationen egentligen? Jag menar, varför blev det så bråttom helt plötsligt, när inget har hänt de senaste månaderna?"

Till svar får jag skitgrinit;

"Du ringde tydligen organisationen och pratade massa skit om mig så nu kanske de tar Ceci från mig också."

Okey, först och främst; Allt jag sa var sanningen, något jag har sagt många gånger tidigare! Nummer två; Inte mitt problem om Ceci får flytta! Det är DITT problem och det är du som har betett dig som du gjort. Kanske borde ha funderat på konsekvenserna innan du gjorde saker och ting????

Nä, nu ska jag gå och börja packa mina saker, och så ska jag snart krypa i säng. Så fort jag får mer uppdateringar lovar jag att uppdatera er!

Puss o Kram

Lina Lilja

Jag är, som sagt, verkligen inte en människa som ger upp. Ju mer jag tänker på det, desto närmare tanken jag kommer, desto smartare låter det. Jag visste att det skulle bli tufft, och det har det varit samtidigt som det har varit väldigt lärorikt. Men jag har för första gången under mina fyra månader här kännt att det börjar bli för mycket.

Ni vet när man frågar en god vän om ett råd, och man är rädd för svaret? Rädd för att man vet att vännen kommer att ha rätt, och det är egentligen inte vännens åsikter, det är dina egna. Har mejlat med en vän lite om det, och skickade just iväg ett mejl och insåg, jag kan fan inte stanna.

Jag vill stanna, jag vill så väldigt gärna stanna! Jag vill fortsätta utvecklas, jag vill inte se det som ett misstag. Jag ångrar verkligen inte att jag åkte, men jag vet att jag kommer att ångra att jag åker hem, samtidigt kommer jag få det så jävligt tufft om jag stannar. Och dessutom utvecklas man inte när man utvecklas bakåt...

Efter att jag kommit på tanken att åka hit så ångrade jag mig inte en sekund. Visst hade jag två svaga moment då jag undrade vad fan jag håller på med, men jag ångrade mig aldrig, jag var alltid 100% in på att jag skulle åka, därför var beslutet aldrig svårt - jag visste vad jag ville!

I beslutet jag står i nu så ångrar jag mig varannan sekund. Ena sekunden så vill jag definitivt stanna och se vad USA har att ge, andra sekunden inser jag att det smartaste jag kan göra är att åka hem. Hur tar man beslut med beslutsångest? Vad händer om man tar fel beslut?

Jag vet inte vad jag ville komma med det här inlägget. Jag kom ingenstans i alla fall... Nu ska jag ta några djupa andetag och hoppas på att Keila kommer hem snart. Hon sa att hon skulle vara hemma för 10 minuter sedan, och jag är hungrig. Äntligen börjar magen skärpa sig!

Puss o Kram

Lina Lilja

Kan ni fatta att det faktiskt är första december idag!? Det är helt sjukt, på riktigt. Det känns så långt in i framtiden, men det är faktiskt idag! Snart är det julafton, jag som alltid ser fram emot julen ser inte fram emot det alls speciellt mycket. Det är alldeles för mycket nu, och att jag inte ens vet vart jag kommer att bo imorgon, gör inte att det känns mycket roligare att julafton är omkring fyra veckor bort, och jag vet inte ens vart jag kommer att vara!

Tog just en prommenad och ringde en kvinna från organisationen. Vill egentligen inte ringa henne, då jag inte gillar att prata med henne, men alla säger att jag borde så gjorde väl det då.. Fick inte direkt mig att må bättre, men nu har jag gjort något i alla fall. Suck, är superdeppig just nu - snart ger jag upp. Japp jag är hundraprocentigt seriös när jag säger att jag snart ger upp, jag är en människa som aldrig ger upp, men nu känns det verkligen som om det har gått för långt, typ. Samtidigt vill jag inte ge upp, jag ger aldrig upp! Men när man seriöst börjar må dåligt och har svårt att se de ljusa sidorna, då börjar det vara dags att svälja stoltheten och ge upp....

Puss o Kram
Lina Lilja

Idag var jag i skolan igen, har inte varit där på en vecka. Hade en hyfsat bra dag faktiskt. Sitter nu och gör mest ingenting. Keila kommer inte hem förrän om ett par timmar så jag och Ceci är ensamma här ett tag. Skulle ringa organisationen men kunde inte hitta numret till någon lämplig person....

Skriver mer senare, om jag har lust. Just nu känner jag hur blogglusten börjar svika mig, då det är så mycket annat som händer runt omkring som jag måste tänka på, så det kanske blir lite halvdant bloggande ett par dagar eller någon vecka, men jag lovar att jag ska uppdatera er och skriva så mycket jag orkar och kan!

Puss o Kram

Lina Lilja

Ska krypa i säng nu. Imorgon är det skola som gäller! Känner mig bättre och by the way så pallar jag inte att ligga i det här huset längre. Imorgon när jag kommer hem från skolan så ska jag ringa min amerikanska organisation så jag får en ordentlig uppdatering. Får mejl nästan dagligen av min svenska organisation men det vore trevligt att få en ordentlig uppdatering av de som faktiskt jobbar med det.

Min coordinator ringde min värdmamma idag. Tydligen så försöker de hitta en familj åt mig i Oklahoma eller Texas, men henne ska man väl inte lyssna speciellt mycket på då hon inte riktigt har jobbat med det.... Får se vad som sker, får jag uppdatering uppdaterar jag er, men har en känsla av att saker och ting börjar hända nu och hoppas verkligen på det!!

Puss o Kram

Lina Lilja

Sorry för att det inte blev något sexinlägg. Tappade suget lite, men oroa er inte! Inlägget kommer imorgon istället - lovar inte eftersom jag aldrig kan hålla det, men ska verkligen försöka. Skulle ju skriva om Kondomfakta och Krig och Kärlek, men det var inte så lätt att hitta fakta om det som jag trott. Får se om jag hittar något så småningom och kan ta upp ämnet.

Sitter just nu och tittar på The Holiday. Ceci har varit hemma ett par timmar men Keila kom precis hem och åkte till affären och Ceci följde med. Jag tog en dusch och stannade hemma istället. De borde vara hemma vilken sekund som helst och då ska Keila laga mat I guess. Härligt, jag har inte ätit något på hela dagen! (Mer än en drickyoughurt och en kall korv, som antagligen var för gammal för att ätas men kunde inte hitta något annat...)

Hörs senare!

Puss o Kram
Lina Lilja