Jag är, som sagt, verkligen inte en människa som ger upp. Ju mer jag tänker på det, desto närmare tanken jag kommer, desto smartare låter det. Jag visste att det skulle bli tufft, och det har det varit samtidigt som det har varit väldigt lärorikt. Men jag har för första gången under mina fyra månader här kännt att det börjar bli för mycket.

Ni vet när man frågar en god vän om ett råd, och man är rädd för svaret? Rädd för att man vet att vännen kommer att ha rätt, och det är egentligen inte vännens åsikter, det är dina egna. Har mejlat med en vän lite om det, och skickade just iväg ett mejl och insåg, jag kan fan inte stanna.

Jag vill stanna, jag vill så väldigt gärna stanna! Jag vill fortsätta utvecklas, jag vill inte se det som ett misstag. Jag ångrar verkligen inte att jag åkte, men jag vet att jag kommer att ångra att jag åker hem, samtidigt kommer jag få det så jävligt tufft om jag stannar. Och dessutom utvecklas man inte när man utvecklas bakåt...

Efter att jag kommit på tanken att åka hit så ångrade jag mig inte en sekund. Visst hade jag två svaga moment då jag undrade vad fan jag håller på med, men jag ångrade mig aldrig, jag var alltid 100% in på att jag skulle åka, därför var beslutet aldrig svårt - jag visste vad jag ville!

I beslutet jag står i nu så ångrar jag mig varannan sekund. Ena sekunden så vill jag definitivt stanna och se vad USA har att ge, andra sekunden inser jag att det smartaste jag kan göra är att åka hem. Hur tar man beslut med beslutsångest? Vad händer om man tar fel beslut?

Jag vet inte vad jag ville komma med det här inlägget. Jag kom ingenstans i alla fall... Nu ska jag ta några djupa andetag och hoppas på att Keila kommer hem snart. Hon sa att hon skulle vara hemma för 10 minuter sedan, och jag är hungrig. Äntligen börjar magen skärpa sig!

Puss o Kram

Lina Lilja

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hejsan allihopa! Var ett tag sedan nu, och tyvärr så blir det här inget roligt inlägg för de flesta, i alla fall vad jag tror. Har en bra och en dålig nyhet, fast för vissa så kanske det blir två dåliga eller två bra eller jag vet inte vad. Men såhär...

Ledsen, ledsen, väldigt ledsen för att jag inte skrivit på typ evigheter, men min vecka har verkligen varit påfrestande! Fullproppad, sena kvällar, och dessutom psykiskt påfrestande. Men nu är den över och jag har S P O R T L O V !!!   Den ska ti...

Screw SVT, hata Melodifestivalen. Nu har det värstaste värsta hänt... Resultatet i dagens delfinal gjorde så att Alcazar kom till Andra Chansen, vilket visst är lite surt, men de är vidare i alla fall och kan fortfarande komma till Final. Grejen är b...

Ja, det är många som undrar vart jag håller hus.. Sanningen är (vänta nu, jag ska släppa en riktigt bomb!)... Djuuuuuuuuuuuuuupt andetag! Jag tror jag är redo nu;               DYGNET HAR BARA 24 TIMMAR!!!!   Chockande, jag vet. O...

Jahapp, då var ytterligare en delfinal i årets upplaga av melodifestivalen förbi och över. Jag var som sagt på genrepet vilket var roligt, men ändå inte superkul. Artisterna såg ut ungefär som om de precis klivit upp ur sängen (osminkade och håret va...