Sorry att det inte har blivit så mycket skrivande idag, men dels har jag haft fullt upp, och dels har det varit en psykiskt väldigt krävande dag. Att säga hejdå till alla kompisar är nog det värsta jag någonsin varit med om! Älskade gulliga vänner <3

Har varit i stan och därefter i stallet. Kom hem, pratade med min amerikanska mamma i telefon (mycket trevlig! =)) och åt middag. Sa sedan hejdå till grannen + farmor o farfar och därefter packande och planerande i timmar. Suck, övervikt har jag också....

Nu måste jag verkligen hoppa i säng. Nu kan det bli lite hej och hå med bloggandet ett tag, men jag bloggar så fort jag kan - lovar!!

Puss o Kram

Lina Lilja

Jahapp, imorgon bär det av. Idag blir det stan och göra massa ärenden och sedan blir det stallet och säga hejdå till alla kompisar. Hur fan ska jag lyckas med det, det här kommer att bli fruktansvärt! Jag kommer att sakna alla mina kompisar nå grymt.

Ikväll ska jag ringa min mamma i USA. Jag vill gärna utbyta några ord med henne innan jag åker över, även om vi har mejlats jättemycket. Jag hoppas verkligen att vi kommer att trivas med varandra, för nu, för första gången på hela året, är jag nervös.

Tänk om allt blir fel? Tänk om jag inte trivs alls? Tänk om jag har gjort mitt livs största misstag genom att åka till USA nu?

Hela tiden går saker och ting i vågor. Ena stunden längtar jag som fan och vill bara åka, andra stunden så vill jag bara spika fast mig i väggen i stallet och säga att jag aldrig i hela mitt liv ska lämna stallet och mina kompisar där.

Jag tror faktiskt, helt ärligt, att kompisarna blir svårare att lämna än familjen och släkten. Naturligtvis kommer jag att sakna familjen jättemycket, men stallet är min andra familj, och den går inte att jämföra med familjen jag delar blod med. Blod är inte tjockare än vatten, och det jag delar med familjen i stallet är inte vatten, det är guld.

Nä, nu måste jag börja fixa lite här hemma. Ska inte ta bussen förrän 10.42, behövde ta et lite lugnt nu på morgonen... Hörs senare!

Puss o Kram

Lina Lilja

Okey, det här har varit en underbar dag men en fruktansvärd kväll. Igår gick jag och la mig vid kvart över ett, men med alla tankar i huvudet så kunde jag inte somna förrän vid halv tre någonting.. Gick upp halv åtta imorse för att åka till stallet.

Halv nio var jag i stallet. Jag har hjälpt till med hoppträningar, ridit, burit lite hinder, och bara umgåts och kramats med mina underbara kompisar. Det var så sjukt många som var där igår, och ännu fler som ville komma men inte kunde. Många som jag aldrig trodde skulle vilja komma dessutom.

Precis innan jag åkte hem stod jag och studerade mina kära kompisar när de langade bommar inför tävlingarna som är i helgen. Då slog det mig att jag faktiskt ska lämna dem för ett år, det var fruktansvärt. Sedan har jag hela kvällen halvt grinat, halvt skrattat, åt minnen från gårdagens fest, åt dagen, åt andra händelser, och åt året som ligger framför mig.

Jag ska inte ljuga, jag är livrädd, och för första gången sedan jag bestämde att jag skulle åka i höstas så ångrar jag mig faktiskt, på riktigt. Men ja, jag ska kliva på planet, för så mycket som mina vänner har gjort för mig senaste tiden så tror jag att de finns kvar när jag kommer tillbaka om ett år.

Men egentligen är det rätt sjukt. Vad som har hänt med mig senaste året, vad jag har gått igenom det senaste året, är sjukt. Det har varit mitt bästa år någonsin. Hela mitt liv har varit en lång berg-o-dal bana, med så många nerförsbackar att jag många gånger har befunnit mig under marken. Nu känner jag faktiskt att jag har vänner, som gillar mig för den jag är och verkligen ställer upp och bryr sig om mig.

Det är så sjukt egentligen, för jag har levt så nära alla i många år, men aldrig vågat släppa in någon. En katastrof som hände för ett år sedan ganska precis, resulterade i något så bra.

När jag bestämde att jag skulle åka fanns inget att lämna, jag hade bara ytliga kompisar, ponnyn skulle säljas oavsett, familjen överlever jag. Nu har jag en hel hög vänner att säga hejdå till imorgon, att krama om och veta att vi ses inte imorgon eller om en vecka, vi ses om ett år.

Nä kvällen har varit fruktansvärd, men nu ska jag ta ett djupt andetag och försöka sova. Imorgon är det mycket att göra...

Puss o Kram

Lina Lilja

Älskade vänner <3 Jag kommer sakna er så grymt mycket!!

Dagens (eller snarare gårdagens..) överraskning slutade inte helt oväntat i min avskedsfest nr. 2. Jag hann dock bli lite fundersam ett antal gånger på vägen. Let me tell you...

Omkring 18.20 så åkte vi hemifrån, jag med ögonbindel. Pappa körde lite kringelkrokigt på vägen dit, så efter ett tag tappade jag bort mig, men när vi stannade var jag ändå rätt säker på vart vi var (och jag hade rätt). En restaurang/badplats i närheten.

Där bytte jag bil. Bilen innehöll, förutom jag och mamma, två passagerare till + en förare. Vi åkte en sväng och på den svängen hann jag dödshota både den som körde och den som kom på allt, därefter stannade vi igen, och jag skulle byta om - fortfarande ögonbindel. Då började det bli väldigt jobbigt.

När jag skulle gå ut ur rummet där jag bytte om så står någon med en kamera och fotar, den skulle jag också döda. Vi går en sväng och sedan är vi tillbaka i bilen. Jag misstänker vilka föraren och resten av passagerarna är, men de säger inte ett knyst, och föraren kör lite för försiktigt för att vara den jag tror...

Tillslut stannar vi igen. Denna gången går vi en liten sväng, och sedan ska jag få ta av mig ögonbindeln. Va fan tänkte jag då, men tillslut tar jag av den. Där står 20 stycken kompisar ifrån stallet. Gullungar! Jag var skitsur, men ändå, att anstränga sig så, fan jag älskar hela högen!!! <3

Så, smått utskämd, så hade jag dödshotat en kompis tre gånger om (föraren, den som kom på idén och den som knäppte kort var alla samma person...). Det blev en fjärde också efter att hon knuffat i mig i poolen ;)

Nä men vi hade superroligt. Det var kul att så många kom, i blandade åldrar (från 7 upp till 22). Älskade älskade kompisar, jag kommer sakna er nå grymt!!

Vi hade i alla fall femkamp, spelade volleyboll, badade, spelade spel, pratade och allt däremellan. De sista åkte nu vid kvart i ett.

Fan, hur kan man vara så dum och lämna ett kompisgäng som detta?? Jag älskar dem allihopa, och så sticker jag bara! Vad fan har jag givit mig in på liksom??

Gulliga älskade vänner. Jag älskar er ALLIHOP!!! <3

Puss o Kram

Lina Lilja

Okey, en rolig överraskning som jag hatar med skoj i rösten håller nu på att bli min värsta mardröm. Vi åker hemifrån om typ en kvart, och jag ska ha ögonbindel på mig!! :o

Som sagt, jag har ett kontrollbehov utöver det normala, waaaaaaay utöver det normala, så att för det första inte ha en aning om vart jag ska eller ska göra, och för det andra ha ögonbindel på sig. PANIIIIIIIIIIIIIIIK!!!

Så här sitter jag, ensam, med hjärtklappning och ångestattacker. Alla andra vet precis vad som ska hända, till och med syrran liksom!, men själv vet jag inte ett skit... Jävligt roligt, jag pallar inte sånt här!

Fan fan fan.. Vilket jävla liv har man givit sig in på? Suck, hjärtklappning. Djuuupt andetag....

Skriver ikväll och berättar vad som hände, om jag överlever...

Puss o Kram
Lina Lilja

Blir ett snabbt inlägg då min plan var att vara inne i stallet till klockan nio, det sprack lite som ni kan se... Ska cykla härifrån typ nu.

Det var något mer jag hade tänkt säga, men jag minns ej vad... Jaja, godmorgon i alla fall, hörs ikväll! =)

Puss o Kram

Lina Lilja

Bara så att alla vet så hatar jag överraskningar. Pappa kom nu på kvällen och sa att jag måste ha ätit middag och gjort mig iordning till klockan kvart över sex imorgon kväll för att vi ska någonstans. Han, jag och mamma. Ingen säger vart, och när man frågar dem saker svarar de olika hela tiden.

Jag hatar överraskningar, och, som sagt, jag har ett kontrollbehov utöver det normala. Fattar ni att det här driver mig till vansinne??? Suck. Och nu ska man försöka sova ocså.

Imorgon blir det stallet en sväng, titta på lite hoppkurser. Sedan ska jag ju hem och äta och så då, och någonstans på kvällen sedan. Suck... Jaja, hoppas det blir en trevlig överraskning i alla fall =)

Puss o Kram

Lina Lilja

Det har varit en väldigt rolig dag måste jag säga! Först åkte jag ring efter båten, därefter blev det massa packa och planera inför USA. Åkte efter lunchen in till stallet (cyklade) där jag snackade med lite kompisar och gjorde inte så mycket mer till en början.

Satte mig efter ett par timmar på en höbal och försökte samla krafter för att ta mig hemåt men jag var så grymt trött + att det var rätt mysigt att sitta där så jag blev kvar ett tag och sedan kom en kompis och behövde hjälp så då blev jag kvar ett tag till.

Precis när jag tänkte att nu ska jag åka hem - på riktigt, så frågar en kompis om jag vill rida, och sånt säger man ju inte nej till! Jag fick rida på banan, göra vad jag ville ungefär. Resulterade i ett hårt dressyrpass där både jag och hästen dröp av svett efteråt, men jag var jättenöjd och det var grymt roligt. Så har jag inte ridit sedan jag sålde ponnyn liksom, och det är tre månader sedan, idag tror jag minsann! Eller imorgon kanske...

Jaja, fick duscha hästen och sedan tog jag mig hemåt i alla fall. Åt middag, duschade och nu sitter jag här. Ska snart packa lite mer, och så blir det lite tv innan läggdags, men ett till inlägg blir det väl innan dess tror jag =)

Puss o Kram

Lina Lilja