Sitter och väntar på mamma på hennes jobb, och naturligtvis hamnade man vid datorn. Ska snart åka hem, och då skriver jag mer, men tänkte berätta lite vad jag har i tanken att jag ska skriva om.

Dels så tänkte jag skriva ett inlägg med rubriken Fördomsfull?.

Som vanligt så kommer det säkert ett inlägg med rubriken Dagen.

Och tänkte även skriva ett inlägg som jag kallar Var allt bättre förr i tiden?

Mina planer. Har ni, kära vänner, några andra önskemål? Berätta i så fall!

Puss o Kram

Lina Lilja

Sedan jag fick reda på att kompisar läser min blogg så har jag blivit lite orolig, vad har jag skrivit egentligen? Att jag skrivit om dem eller saker som berör dem eller liknande är ju ingen omöjlighet liksom, därför har jag rotat lite bland mina tidigare skrivna inlägg...

Jag måste nog trots allt säga, efter att ha läst alla inlägg från maj och april, att jag har varit läskigt öppen om mycket. Jag är dålig på att tänka mig för, hade jag då vetat vilka som läste min blogg hade jag nog inte alls skrivit det där. Aja, försent att komma på nu...

Egentligen bryr jag mig inte ett dugg vilka som läser min blogg eller inte, men jag kanske borde tänka mig för vilka jag pratar om och hur öppet. Folk som känner mig in real kan nog väldigt lätt lista ut saker om mig med hjälp av bloggen, och det vet jag att de gjort också...

Något annat jag tänkte på är att jag skriver så att det är ganska lätt att hänga med och förstå, oftast, men ibland blir det bra luddigt! Jag undrar om jag själv fattade vad jag tänkte då, jag tror inte det...

Jaja, nog tjafsat om det. Nu har jag tjatat om det i en vecka, jag ska försöka lämna ämnet, jag lovar. Nu ska jag krypa i säng. Blir nog lite läsning också innan lampan släcks...

Imorgon ska vi simma med skolan på eftermiddagen - booring!! Får se om det blir en sväng till stallet också, annars överlever jag väl inte ;)

Godnatt!

Puss o Kram
Lina Lilja

Har funderat lite på senaste tiden varför jag egentligen har en blogg, varför jag skapade bloggen, och vad syftet med bloggen är. Jag menar, när kompisar säger att de läst min blogg blir jag chockad, varför ska jag bli det egentligen liksom? Jag menar, bloggen är ändå ganska lätt att hitta på google, faktiskt.

Så, vad kom jag fram till då, av mitt funderande? Varför skapade jag bloggen? Jo, jag skapade bloggen för att jag är en j-vel på att tänka. Och en vacker dag så blir huvudet överfullt av tankar, så jag var tvungen att dela med mig mina tankar någonstans. Inte för att någon behövde läsa, utan mest för att jag skulle få skriva av mig.

Varför har jag bloggen kvar? Ja, dels så är den uppskattad av många - tror jag i alla fall. Men de jag pratar med på skolan gillar den i alla fall, så som jag har förstått det. Dessutom har jag fått flera positiva kommentarer som pushar mig till att fortsätta skriva.

Men framför allt av samma anledning som jag skapade bloggen - för att få skriva av mig. Nu vet jag i och för sig att folk läser bloggen, och visst är det kul, men grejen är den att jag måste få skriva vad jag tänker ibland, av att bara tänka blir man tokig, och bloggen fungerar väldigt bra. Något i stil med terapi ;)

Syftet med bloggen är precis det samma - att jag ska få skriva av mig. Jag vet att jag tänker på tok för mycket! Jag får höra det varje dag av mina kompisar:

"Lina, sluta tänk! Det finns ingen som tänker och funderar som du, släpp det bara!"

Jag har svårt att släppa tankar, på riktigt. En kurator jag gick till en gång för typ ett år sedan sa typ samma sak

"Tjaa, jag tycker du borde tänka så mycket... Du tänker alldeles för mycket!"

Jaha, tack då! Som om problemet vore ur världen då? Sluta tänk bara, hur gör man det då? Nä, tänker för mycket gör jag, men här får jag dela med mig av mina tankar i alla fall.

Nu vet ni varför jag bloggar, om någon undrade liksom ;)

Puss o Kram
Lina Lilja

Om jag fick sammanfatta dagen med ett enda ord så skulle det nog bli Helvete. Jag vet inte varför egentligen, men det känns bara som ett helvete just nu. Droppen som fick bägaren att rinna över har kommit...

Nä jag vet inte egentligen. Jag kan verkligen inte sätta ord på det, allt är bara en lång historia med så många bifaktorer att jag blir tokig! Allt blir bara för mycket.

Det sägs att "man saknar inte kon förrän båset är tomt". Slutet med Happy var jättejobbigt, jag orkade inte rida. Jag orkade inte åka till stallet, osv... Men nu när hon är borta inser jag att hon är den som fick mig att gå upp på morgonen, hon som fick mig igenom dagen. Jag trodde jag kommit förbi den tiden då hon var det som fick mig att andas, men tydligen inte...

Nu känns allt mer eller mindre värdelöst bara, och med lite dåliga händelser på det så känns det bara som om man har kommit till helvetet. Jag är inte sur egentligen, jag lovar!, men det blir bara för mycket. Den dagen man börjar fundera på varför man ska andas, då är livet för mycket.

Bland annat så ligger min mormor på sjukhus, jättesjuk i lunginflammation, och inte kan jag hälsa på henne heller, då hon bor 70 mil härifrån... Dessutom så vet ni ju mer eller mindre om hela historien som jag levt med senaste veckan. Plus en hel del till...

På grund av allt detta så börjar mina kompisar tröttna på mig. Mina kära, underbara vänner klarar inte av mig mer just nu, jag blir bara för mycket. Det enda svaret jag får nu när jag frågar något är "Lös ditt problem, Lina". Och visst, jag förstår dem, och hela den historien skrämmer mig, då jag aldrig lyckas behålla mina kompisar... Jag är en värdelös kompis, och jag vet om det, så nu lämnar vi det ämnet tycker jag.

Vad har jag konkret gjort idag då? Tja, inte ett dugg. Åkte in till stallet med 10.20 bussen, var bara jag och en dam till på bussen hela vägen in. Inne i stallet var det helt tomt! Inte en människa! De enda som fanns där var de som hade stalltjänsten. Dock kom det ju fler människor så småningom...

Sedan satt jag på en höbal i några timmar, på stallgolvet några timmar. Sammanlagt ca. 10 timmar innan jag åkte hem. Det är inte riktigt det ända jag har gjort faktiskt, jag hjälpte till att ta in några hästar, jag mockade en box, och så pratade jag med lite kompisar. Men resten av tiden tillbringade jag sittandes på golvet eller en höbal - och det är faktiskt sant. Kul liv va!? Men jag måste säga att sitta i stallet utan att göra någonting i tio timmar är betydligt roligare än att sitta hemma och inte göra någonting.

Åkte hem med bussen omkring tjugo i åtta (satt själv på bussen hela vägen hem, tänk att ingen vill åka buss med mig!!), åt middag och sedan hamnade jag här. Gör inte så mycket, och kommer inte göra så mycket förrän jag stupar i säng om omkring en timme. Kul liv jag har...

Ska se om jag kommer på något kul att skriva, men det brukar jag ju göra, eller hur!? Eller tja, kul vet jag inte om ni tyckar att det är, men skriva kan jag ju ;)

Puss o Kram
Lina Lilja

Skriver en kort uppdatering nu innan jag ska gå till bussen bara... Igår kväll var vi alltså och åt hos farmor och farfar. Spelade lite spel innan jag sa tack och godnatt kring halv elva, och gick in till min säng (vi bor granne, så det är inte så långt ;))

Imorse vaknade jag typ 5 gånger mellan klockan 5 och 8, men jag gick inte upp förrän strax efter åtta. Åt frukost och så, nu sitter jag här i ridkläderna på väg in till stallet.

Exakt vad jag ska göra i stallet vet jag inte. Prata med lite kompisar och så kanske... Men det räckte med en stallfri dag, igår höll jag ju på att gå under av att bara vara hemma! Nä, idag blir det stallet =)

Skriver väl mer ikväll. Vet inte riktigt när jag kommer hem, det märker vi väl!

Puss o Kram
Lina Lilja

Förlåt om jag upprepar mig lite på olika fronter, känns som om jag hela tiden skriver samma saker... Säg till om det är så för i så fall får jag komma på något nytt att skriva om ;)

Nä, men som sagt så insåg jag ju nu i dagarna att kompisar, som jag inte hade någon aning om att de läste min blogg, har läst min blogg. Det gjorde mig lite orolig, för först nu (efter flertalet månader med bloggen, *host*) insåg jag att folk jag skriver om här på bloggen kanske faktiskt läser bloggen... (Inte för att jag tror att jag någonsin skrivit något riktigt elakt om någon, men allt kan ju uppfattas olika...) Därför gick jag tillbaka i arkivet och började läsa gamla blogginlägg, något som var väldigt roligt.

Jag har ju trots allt, i skrivande stund, skrivit närmare 400 inlägg, så inte kommer jag ihåg precis vad jag har skrivit och när. Det är rätt kul, för eftersom jag aldrig skriver mina kompisar med namn, så vet jag inte alltid vem jag menat när jag skrev det :p

T.ex måste jag titta i min riddagbok vem jag red med den 5 januari i år, för kompisen som jag skriver om i det inlägget har jag absolut ingen aning om vem det är, haha! Bra om man har en blogg, där inte ens den som bloggar vet vem det skrivs om. :p

Nä, klockan 19.00 ska vi vara inne hos farmor och farfar, ska äta middag inne hos dem, så det är väl bäst att man rotar fram lite kläder ur garderoben och sminkar sig lite. Med tanke på att jag suttit hemma hela dagen så har jag bara haft ett par mjukisbyxor, någon gammal sliten tröja på mig, håret slarvigt uppsatt för att inte hänga i ansiktet, som för övrigt inte sett röken av något smink idag... Nä, dags att fixa till sig lite!

Vi hörs väl imorn kanske. Då blir det stallet igen! Klarar inte av att bara sitta här hemma och göra ingenting...

Puss o Kram
Lina Lilja

Om jag var tankfull igår, så är det ingenting mot för vad jag är idag. Det är FRUKTANSVÄRT mycket som rör sig i huvudet på mig just nu. Tyvärr kan jag inte riktigt sätta ord på mitt tänkande, framför allt inte här... Men en sak måste jag få pointera.

Även om jag inser nu, när jag läser gårdagens inlägg, att jag verkar väldigt sur och grinig, så är jag verkligen inte arg på någon! (Mer än möjligtvis mig själv..) Jag är absolut inte sur på att ni funderat bakom ryggen på mig, även om det lät så på sättet jag uttryckte mig igår, och på hur jag varit de senaste dagarna.

Sur är jag absolut inte, och har aldrig varit. Mer något i stil med livrädd. Kan tänkas töntigt, I know, men något som jag fick bekräftat genom den här historien, är att jag är långt ifrån modig. *Suck*

Så, nu har jag fått skriva av mig lite... Kanske ska berätta lite mer konkret om vad jag har gjort idag, även om jag inte är sådär överdrivet säker på att någon bryr sig.

Bestämde mig redan igårkväll att jag skulle ta en lugn dag idag, dvs inget stallet. Kände att jag behövde få sitta ner och göra ingenting - något som jag egentligen hatar, men som jag behöver...

Redan kring halv elva i förmiddags, när jag ätit frukost i lugn och ro framför tv:n, suttit en stund vid datorn, borstat tänderna och så, fick jag panik. Vad skulle jag göra nu liksom? Vankade av och an innan jag tog fram ett par gamla fotoalbum som jag kikade igenom. Ett från när mamma var i sisodär 17 årsåldern, och några från när jag och syrran var små. Kom fram till att jag var jättesöt när jag var liten, log på typ 99% av bilderna, medans syrran min inte alls var lika gullig, dessutom gjorde hon konstiga, griniga grimaser på 99% av bilderna :p

Tänk om man visste när man var så liten att framtiden skulle bli så tuff! Då skulle man njuta BETYDLIGT mer av den tiden. Tänk att då var ens största problem att damsugaren hade svalt bästa leksaken! Suck, vilken underbar tid va!?

Efter ett tag tröttnade jag, så då gjorde jag något jag viljat göra länge. Jag började läsa boken "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson. Jag ÄLSKAR att läsa, men jag har haft en massa andra böcker som jag var tvungen att läsa, så jag har inte hunnit med honom än. Men nu så! =)

Därefter så åt jag lunch. Korv med bröd - mums =) Ända tills jag fick ett sms, hann dock bara ta upp mobilen och se vem det var från (morsan o farsan hatar när vi sitter med mobilerna vid matbordet, något som jag faktiskt kan förstå). Då upplevde jag på riktigt den där känslan ni vet, när tuggorna bara växer i munnen och det enda ni vill göra är att gå och spy. Shit alltså.

Aja, efter lunchen läste jag lite, innan en kompis ringde. Vi pratade en stund och efter det samtalet tänkte jag fortsätta läsa, men det var typ omöjligt. Boken var för svår för att kunna läsas när man hade tankarna på annat håll, så när jag för tionde gången försökte läsa samma sida gav jag upp. Jag inspirerades av kompisen min och gjorde något som jag bara gör frivilligt en gång om året:

Jag städade mitt rum.

Att städa mitt rum är dödsdömt. Att en människa kan ha så mycket skräp!! Började med bokhyllan. Jag har sju tidsskriftssamlare där, som är fullproppade med tidningar och papper och trängs på en hylla. Två hyllor där massor med böker trängs, en hylla med lite porslinsfigurer och min cd-spelare står, och en hylla med smycken. (Varför berättar jag det här egentligen? Är det någon som bryr sig?)

What ever. Gick sedan igenom skrivbordet, fönstret och nattduksbordet också med damtrasan. Vet ni hur mycket saker som har legat och samlat dam i en sisådär 5 år som faktiskt "kan vara bra att ha" någon gång. Fast idag var jag duktig, och slängde omkring hälften av det...

Fikade lite, därefter damsög jag och torkade golvet. Sägas ska också att under hela städningsprocessen så lyssnade jag på grina-musik i form av Ronnan Keating. Grina-musik? tänker ni då. Let me explain to you. Jag har en j-vla massa cd-skivor hemma (när jag var liten ville jag bli känd för att jag hade flest cd-skivor i världen. Haha, vad sjukt egentligen!!) i alla olika smaker. Många är faktiskt mina, men naturligtvis finns det cd-skivor som ägs av någon i resten av familjen också.

Vissa cd-skivor lyssnar jag på bara för att de är bra, men dessa är få. Vissa är ju säsongsskivor, som t.ex julskivor och midsommarskivor. Resten delar jag in beroende på humör. Det finns två olika typer som jag lyssnar på väldigt ofta.

Det ena är grina-musik, musik som jag lyssnar på när jag är ledsen eller tankfull. Dessa cd-skivor består av lugna kärleksballader, som t.ex Ronnan Keating eller Westlife.

Den andra är sjunga-med-musik. Detta är musik jag lyssnar på när jag är tankfull, men på ett mer positivt sätt (svårt att förklara). Dessa skivor består av svenska eller engelska låtar som ofta är lite popigare och som är lätta att sjunga med i. T.ex Lena PH eller Barbados.

Så nu vet ni hur ni kan ta reda på vilket humör jag är på, genom att kika vad jag lyssnar på ;)

Nu kom vi på ett väldigt konstigt sidospår... Jag städade i alla fall klart rummet, duktigt va! Jag måste dock säga, att om ni någon gång kommer in i mitt rum (se det här som en rekommendation) titta INTE i lådor, skåp eller garderober. Risk för ras....

Efter städningen kikade jag i alla fall lite på tv och sedan hamnade jag här. Sitter och letar hotell till i sommar, när vi ska till Barcelona. Något som var väldigt tråkigt, så därför skrev jag ett fruktansvärt långt inlägg här på bloggen istället :p Hoppas någon orkar läsa! =)

Vi hörs!

Puss o Kram
Lina Lilja

Det finns ett "folkslag" (jag hatar människor i fack, men ibland är det praktiskt att använda...) som jag beundrar skarpt. Folkslaget är stort och utbrett, men inte så stort som man skulle kunna tro - och hoppas på. Jag är ett stort fan av de som är sig själv, och som står för vem man är, oavsett vem man är. Jag lovar, jag kan INTE räkna mig till den skaran.

Sitter och tittar på olika artister på youtube, och lyssnar på deras grymt bra låtar, och då kom jag att tänka på detta. Vissa artister är sig själva, de blir då grymt mycket bättre än de som inte vågar vara sig själv, men också minst lika mobbade i media.

Ta Carola som exempel. Det finns INGEN som kan påstå att hon inte sjunger bra, för hon har en GRYM röst. Okej om man inte gillar hennes låtar eller musikstil, men rösten är det absolut inget fel på!

Men nu när hon lever ut sin person till fullo, som kristen m.m., så hörs inte längre hennes underbara röst, för alla bara hatar henne, PGA DEN BILD MEDIA MÅLAT UPP! Hur många här ute har faktiskt träffat Carola och efter det tyckt att hon är en konstig, kristen idiot? Ingen? Sedan säger inte jag att hon är underbar som person, men hur kan ni vara så säker på motsatsen? Nä - DÅLIGT!

Jag tycker dessa människor är modiga som vågar vara den de är, och fortsätta leva. Det tycker jag, och det kommer jag att fortsätta tycka. Punkt och slut.

Det här skulle egentligen bli ett kort inlägg där det skulle stå något i stil med "Nu går jag och lägger mig - Godnatt", men det blev inte riktigt så. Har lite mycket i huvudet just nu...

Men nu ska jag i alla fall gå och lägga mig, så är det. Vi hörs väl imorn, eller någon annan dag. Och kom ihåg! Stör ni er på något, undrar ni över något eller liknande som jag har skrivit på min blogg, kontakta mig, och prata inte med kompisar bakom min rygg! (Säger inte att ni har varit elaka, tycker bara att det är dumt att sådant undgår mig - missförstånd är enkla att råka ut för...)

Puss o Kram

Lina Lilja