Lina Lilja - Love, Sex and Life

Alla inlägg under maj 2009

Av Lina Lilja - 27 maj 2009 16:47

På förmiddagen idag hade vi tyska prov. Strax före det började jag må lite illa, men jag tänkte mest att jag var väl lite nervös och att det skulle gå över, men det blev bara värre. Efter idrotten mådde jag verkligen inte bra, och jag fick knappt i mig någon lunch. Då sa mina kompisar att jag skulle åka hem, och jag hade väl inget annat val än att lyda.


Kom hem omkring halv ett, la mig ner på soffan och mådde piss. Sov lite, och tittade sedan lite på tv. Nu mår jag lite bättre, och hamnade här. Jag gör inte så mycket, tänkte gå och ta en alvedon eller något nu och se om febern kanske går ner då.


Tråkigt inlägg, I know, men en uppdatering i alla fall.


Puss o Kram
Lina Lilja

Av Lina Lilja - 26 maj 2009 20:18

12-19 juli i år är det Falsterbo Horse Show, varje hästmänniskas Mecca! I år ska jag faktiskt, med största sannolikhet, dit. Jag har aldrig varit där, men i år är jag hemma och utan planer dessa datum, så det känns dumt att inte åka dit. Får se om jag lyckas ragga med en kompis eller familjemedlem, hope so!


Här kan ni läsa mer om detta evenemang;

http://www.aftonbladet.se/sommarisverige/article5227416.ab


Själv tänkte jag gå ner till tv:n nu, orkar inte sitta här mera. Egentligen skulle jag ha pluggat lite till tekniken, men det gick inge bra så jag orkar inte mer. Har fan inte gjort något vettigt på hela dan... Aja, så kan det va.


Kanske kommer tillbaka en snabbis innan läggdags.


Puss o Kram

Lina Lilja

Av Lina Lilja - 26 maj 2009 20:02

HIttade en jätterolig och intressant artikel på aftonbladet.se;

http://www.aftonbladet.se/wendela/article5011701.ab


Tyvärr måste man vara plus-medlem för att kunna läsa hela artikeln, men det som är så roligt är att det stämmer verkligen, i alla fall mellan mig och min lillasyrra!


Såhär står det om storasyskon:


Äldstabarn – blir lätt arg, konservativ & vill bestämma

Utåt sätt har du gott självförtroende men din självkänsla kan vara låg - du har ju lärt dig att du är älskad för din prestation. Ett misslyckande slår hårt mot dig.

  Du kan ha svårt att slappna av och överlåta åt andra att bestämma. Det gör att du blir mer allvarlig än dina "friare" småsyskon.

  Som äldst är du mer maskulin i ditt beteende. Allra helst om du har småbröder. Du är resultatinriktad, hämndlysten och har lättare för att bli arg än dina yngre syskon.

  Du lyckas bäst i ett äktenskap med ett yngstasyskon. Därmed behåller du kontrollen och slipper den rangordningskonflikt som uppstår i äktenskap mellan två äldstasyskon.

  Du är ofta konservativ och håller på traditioner. Den av syskonen som blir mest lik föräldrarna. Men om du som barn fått ta för mycket ansvar kan du göra precis tvärtom och fly så långt bort det bara går.


  

Jag känner igen mig så grymt mycket! Det är som att läsa ett stycke ur sin egen självbiografi liksom, tänk att det är en grej mellan oss äldre liksom...


Min lillasyrra känns också igen i det som står om småsyskon:


Yngstabarn – charmör, egoist och respektlös

Du är född till entertainer och charmör. Du kan aldrig vinna en fajt över storebror - i stället använder du humor och dräpande kommentarer för att "skratta bort" honom.

  Du är expert på att "läsa" din omgivning - och lär dig tidigt att skilja på olika människotyper. Det gör att du enkelt hittar sätt att få uppmärksamhet på.

  Om du blivit för bortskämd som barn kan du bli självfixerad och egoistisk - en egenskap du ofta delar med endabarnet.

  Du är orädd och har ingen större respekt för de som är äldre/högre upp i hierarkin.

  Om du inte fått ta ansvar som liten kan det leda till att du förhalar uppgifter eftersom du ändå känner att du inte klarar av att utföra dem.


Det är liksom syrran min till punkt och pricka, haha! =)

Jag tyckte det där var en jätterolig artikel, man kanske skulle ta att köpa boken som informationen kommer ifrån?

(Äldst, yngst eller mittemellan - Elisabeth Schönbeck (Forum förlag))


Puss o Kram
Lina Lilja

Av Lina Lilja - 26 maj 2009 19:49

Jag tänkte försöka vara lite glad idag när jag bloggade, hur svårt det än skulle bli, men nu har det blivit omöjligt. Varför måste allt gå åt skogen samtidigt för?


Bland annat så är min mormor jättesjuk och ska opereras imorgon, folk stjäl massa saker från mig i stallet, kompisar beter sig illa, en kompis har slarvat bort min enda cykelnyckeln - och cykeln är låst, m.m *Suck*


Jag fattar verkligen inte, varför måste allt hända samtidigt? Jag är en sådan där person som gärna går runt och låtsas som om allt är bra även om det egentligen inte är det, men jag orkar inte med det längre. Jag kan verkligen inte gå runt och se ut som att livet leker när verkligheten är den motsatta!


NEJ, JAG MÅR INTE BRA! FATTA! Jävla skitliv....


Dessutom, i samma veva, så har man gjort kompisarna som man verkligen kan prata med sura, så nu vet man inte vem man ska lösa allt med heller. Suck. Jag vet att det är mitt fel, men kan ni inte vara sura imorgon liksom? Jag behöver er, NU!


Fast hela dagen har inte varit totalt piss i alla fall. Jag fick rida en sväng, ut i skogen och galoppera, så det gjorde livet lite ljusare i alla fall! =)


Puss o Kram

Lina Lilja

Tv

Av Lina Lilja - 25 maj 2009 20:56

Har egentligen mycket mer i huvudet som jag hade tänkt skriva, men det får vänta till en annan dag... Tänkte svika datorn för tv:n nu nämligen, exakt vad jag ska se har jag inte bestämt än, men det finns en massa bra saker inspelat! =)


Skönt känns det i alla fall, att jag har fått tillbaka bloggandan som jag hade i starten. Det är riktigt riktigt kul att blogga nu igen, jag älskar min blogg!! =D


Imorgon är det först skola, och sedan stallet. Det blev ju inget stallet idag, så imorgon måste det definitivt bli det. En dag utan stallet och jag får panik liksom! Hur ska jag klara mig ett år???


Jaja, problemen får lösa sig efter hand, nu har jag betydligt viktigare och mer aktuella problem att ta hand om... Dessutom hoppas jag att jag får lite mer sömn inatt, för det behöver jag verkligen!


Godnatt!


Puss o Kram

Lina Lilja

Av Lina Lilja - 25 maj 2009 20:36

Man brukar ju säga att "allt var bättre förr", och jag måste nog hålla med, eller? Varför tycker och tänker man så? Hur mycket jag håller med beror på hur många år man tänker sig, på vilket plan man tänker, och lite andra faktorer, men för det mesta blir svaret ja.


Om man börjar med att tänka på ett generellt plan då.. Ärligt talat, så hade jag LÄTT bytt ut 2000-talet mot 1970 - 1990-talen. Jag levde visserligen inte då (eller jo, under 1990-talet) men när man tittar på gamla bilder, hör gamla historier, letar i arkiv och så vidare så verkar allt så underbart! Jag tror att livet då var ungefär som livet nu - fast inte lika överdrivet. På den tiden fanns det liksom fortfarande hopp, det fanns saker att utveckla och uppfinna, och man var mer beroende av sina kompisar än dator och tv, samtidig som samhället var så pass utvecklat att det inte var några svårigheter att leva.


Tänk sedan generellt - i ålder. Då vill man ju lätt, som jag tror nu i alla fall, vara liten. Upp till en sisodär 9-10 år ungefär, fram tills dess lekte livet och största problemet var liksom att damsugaren svalt favvoleksaken. Jag har alltid tänkt mig att 20-30 års åldern är den bästa tiden på livet, men ju närmare tiden kommer, och ju fler kompisar i den åldern jag pratar med, så tror jag att jag får ta tillbaka det...


Jag tror att det är något i stil med att när man är liten så vill inte de vuxna oroa en. Man "förstår inte" lika mycket, och man ska inte förstå heller. Man ska bara uppfostras och leva livet ungefär, samtidigt som man hela tiden vill bli stor.


När man kommer upp i 10-12 års åldern, dvs precis före tonåren, så börjar man få "riktiga" problem. Kompisar sviker, man blir ensam, lämnad och övergiven. Kroppen börjar förändras i kapp med kompisarna och själv står man kvar och undrar vad fan som hände?


I tonåren, 13-19 år, så påstår alla att det ska vara som värst. Alla hormoner och konstigt som påverkar en, ikapp med skola, killar/tjejer, kompisar osv, gör en helt galen, och många blir typ deprimerade och liknande. Man tycker synd om sig själv och inser att nu vet man verkligen vad problem är!!


(Ovan har jag typ upplevt, nedan chansar jag mest lite, men det låter ganska rimligt tror jag...)

När man passerat tonåren är man vuxen och då får man problem, på riktigt. Pengarna är slut, inget jobb, ingen utbildning, ingen lägenhet, ingen partner, nothing at all. Alla säger att det är tiden för att roa sig, men ju mer man roar sig, desto mer åt helvete går det... Någonstans när man närmar sig 30 så har många hittat "den rätte" och går vidare med partner, barn, villa, jobb, går in i väggen, blir pensionerad.


De andra får bara mer och mer ångest ju längre tiden går. Att vara gammal och ensam är de flestas mardröm! Men för de allra flesta så löser det sig tillslut, någon skillsmässa här och var är inte ovanligt, men när man pensionerat sig så är man trots allt rätt nöjd med sitt val trots allt...


Efter pensionen så försöker man leva livet, men det är inte helt lätt. Rynkorna finns, extra fettet finns, döden närmar sig i kapp med alla sjukdomar och liknande man råkar ut för, och fler och fler kompisar dör. Man försöker njuta av det sista, samtidigt som man längtar tillbaka genom livet och hela tiden säger att det var bättre förr, för då hade man åtminstone livet framför sig. Tänk om man hade kunnat sluta oroa sig så mycket då och njuta istället!


Jag tror i alla fall att varje tid har sitt problem, varje ålder har sitt problem, och hela tiden blir livet både bättre och sämre. Problemen blir fler, men också erfarenheterna och kompisarna. Erfarenheter är positivt, men gränsen mellan problem och erfarenheter är hårfin...


En snabbis på det privata planet då... Nog längtar man tillbaka till tiden under 10 år, den var underbar! Då fanns inte ordet problem, så var det bara. Jag längtar tillbaka till gamla vänner, gamla tider, som fanns för bara något år sedan. Jag längtar tillbaka till för bara ett halvår sedan, innan jag hade gjort mig ovän med alla mina kompisar.


Men samtidigt trivs jag med livet här och nu, och jag tror att framtiden kommer att bli bra, hur mycket tuffa saker jag än får gå igenom, för problem finns alltid!! Jag älskar mina kompisar, de som finns här för mig dygnet runt. Jag saknar mina gamla, men bättre kompisar än jag har nu kommer jag aldrig att kunna få. Efter allt jag har gjort mot dem så står de fortfarande vid min sida!!


Visst finns det saker som var bättre förr, och visst har jag problem nu som kommer att lösa sig i framtiden, kanske imorgon, kanske om ett halvår. Visst finns det tider som kommer att bli bättre, visst finns det tider som kommer att bli sämre, men det allra bästa är nog att njuta av livet som det är nu, för en sak är säker, idag kommer aldrig tillbaka!


Puss o Kram
Lina Lilja

Av Lina Lilja - 25 maj 2009 20:05

Tänkte på det när jag gick på stan idag, och satt på bussen. Jag har alltid sett mig som en människa i princip helt utan fördomar. Jag accepterar allt och alla och ingen är konstigare än någon annan, men är det verkligen så?


Anledningen till varför jag kom att tänka på det är för att jag kom på mig själv titta lite extra på en kille som jag mötte som hade lite feminina kläder på sig. Det var inte så att jag typ stirrade ut honom eller så, men jag tittade lite extra på honom där bakom mina solglasögon, han passerade inte alls lika obemärkt förbi som de flesta andra gjorde...


Mötte en zigenare på badet, och genast satte alla möjliga konstiga tankar om zigenare fart. Jag har ingen aning om någonting av det är sant, för jag vet ingenting om dem!


På bussen satt jag mitt emot en muslimsk kvinna, och det gjorde inte så att tankarna saktade ner direkt. Just muslimska kvinnor har jag väl inte så mycket fördomar om (eller?) däremot muslimska män har man ju hört en hel del otrevligheter om, stämmer dessa?


Det går att mala på i oändlighetens oändlighet, men jag tänker stanna här. Jag började dock tänka på vad en fördom egentligen är, och hur mycket fördomar som det egentligen är okej att ha. Har citerat lite från wikipedia:


En fördom är ett förutfattat antagande om någon eller något, grundat på tillämpning av en stereotyp uppfattning om en grupp som den eller det som är föremål för fördomen anses tillhöra.


De flesta har fler fördomar än de anar, och endast ett avsiktligt och energiskt bemödande att genom självkritik bekämpa dem kan leda till relativ fördomsfrihet. En av de vanligaste fördomarna är föreställningen om ens egen fördomsfrihet. Särskilt när fördomarna är gemensamma för majoriteten eller bygger på kollektiva erfarenheter inom ett folk eller en samhällsklass, verkar de i hög grad hindrande för samhällslivet och dess utveckling.


Okunnighet är ofta början på fördomar och rasism, intelligenta och välutbildade personer är sällan fördomsfulla.


Rätt intressanta saker, som är värda att tänka över... Dock vet jag fortfarande inte hur pass fördomsfull jag är, men jag tror, och hoppas, att jag inte är mer fördomsfull än vad som är okej. Jag särbehandlar inte någon på grund av till exempel kön, ålder, nationalitet och etnisk tillhörighet, yrke och utbildning, social bakgrund, utseende och musiksmak. Jag hoppas verkligen inte att jag gör det i alla fall, för det är inte okej!!


Jag hoppas att även ni behandlar alla för den de är, och inte för några fördomar. Naturligtvis kan man inte älska alla människor, men att dra alla människor över samma kam är något som jag irriterar mig på väldigt mycket, även om det kanske i en viss mån är okej.


Puss o Kram
Lina Lilja

Av Lina Lilja - 25 maj 2009 19:43

La till natten där i slutet på rubriken också. Är nämligen skittrött nu, och det kan förklaras genom att berättas hur min natt var..


Släckte lampan omkring kvart i tio igår kväll, jättetrött var jag. Dock tog det eeevigheter innan jag somnade, klockan hann passera elva. Strax efter tre vaknar jag till, och hör att min ena katt spyr utanför sovrumsdörren. Först tänker jag att jag fixar det imorgon bitti, men när han kommer in i mitt rum och låter som att han ska spy igen kastar jag mig upp. Som tur var spyr han inget mer just då, men när jag ändå var uppe var det ju lika bra att torka bort spyan.


Går och lägger mig för att somna om - något som dock var omöjligt. Klockan var över fem när jag somnade, och jag vaknade igen bara en dryg halvtimme senare. Då gav jag upp och gick upp och tog en dusch istället.


Nämnas ska kanske att jag vanligtvis har ganska svårt med sömnen, och när det då blir lite extra mycket att tänka på så märker ni ju - att sova blir näst intill omöjligt...


Sedan var det skola, hände inte så mycket. Sista timmen hade vi simprov - livräddning. Gick väl helt okej, överlevde i alla fall, trots att kompisen lyckades trycka ner huvudet under vattnet på mig ;)


När jag ändå var på fjärran så passade jag på att gymma en sväng. Gymkortet går ut på måndag, så jag börjar få lite ångest... Gick därefter ned på stan, det var verkligen sommarvärme! Jeans börjar bli alldeles för varmt så ska det vara samma väder imorgon måste jag leta reda på några andra kläder. Insåg att varken min kropp eller min garderob är utrustad för sommaren. Vi får skjuta lite på sommaren hörrni, så att jag hinner sola lite solarium, träna lite mer och köpa lite nya kläder innan värmen drar igång, bara så att ni vet!!


Köpte glass på stan - mums! - och tog därför bussen till mammas jobb. Vi skulle fylla i lite papper till USA resan på nätet, dock hade vi inte alla papper som krävdes så det får göras en annan dag. Åkte förbi affären, kom hem, åt middag, hamnade här.


Det var ungefär så min natt och dag sett ut. Helt okej, även om jag är väldigt trött nu. Hur har ni haft det?


Puss o Kram
Lina Lilja

Presentation

Omröstning

Kommer ni att följa med mig till nästa blogg?
 Absolut!
 Aldrig!
 Vet inte

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22 23 24
25 26 27 28 29
30
31
<<< Maj 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards