Sedan jag fick reda på att kompisar läser min blogg så har jag blivit lite orolig, vad har jag skrivit egentligen? Att jag skrivit om dem eller saker som berör dem eller liknande är ju ingen omöjlighet liksom, därför har jag rotat lite bland mina tidigare skrivna inlägg...

Jag måste nog trots allt säga, efter att ha läst alla inlägg från maj och april, att jag har varit läskigt öppen om mycket. Jag är dålig på att tänka mig för, hade jag då vetat vilka som läste min blogg hade jag nog inte alls skrivit det där. Aja, försent att komma på nu...

Egentligen bryr jag mig inte ett dugg vilka som läser min blogg eller inte, men jag kanske borde tänka mig för vilka jag pratar om och hur öppet. Folk som känner mig in real kan nog väldigt lätt lista ut saker om mig med hjälp av bloggen, och det vet jag att de gjort också...

Något annat jag tänkte på är att jag skriver så att det är ganska lätt att hänga med och förstå, oftast, men ibland blir det bra luddigt! Jag undrar om jag själv fattade vad jag tänkte då, jag tror inte det...

Jaja, nog tjafsat om det. Nu har jag tjatat om det i en vecka, jag ska försöka lämna ämnet, jag lovar. Nu ska jag krypa i säng. Blir nog lite läsning också innan lampan släcks...

Imorgon ska vi simma med skolan på eftermiddagen - booring!! Får se om det blir en sväng till stallet också, annars överlever jag väl inte ;)

Godnatt!

Puss o Kram
Lina Lilja

Har funderat lite på senaste tiden varför jag egentligen har en blogg, varför jag skapade bloggen, och vad syftet med bloggen är. Jag menar, när kompisar säger att de läst min blogg blir jag chockad, varför ska jag bli det egentligen liksom? Jag menar, bloggen är ändå ganska lätt att hitta på google, faktiskt.

Så, vad kom jag fram till då, av mitt funderande? Varför skapade jag bloggen? Jo, jag skapade bloggen för att jag är en j-vel på att tänka. Och en vacker dag så blir huvudet överfullt av tankar, så jag var tvungen att dela med mig mina tankar någonstans. Inte för att någon behövde läsa, utan mest för att jag skulle få skriva av mig.

Varför har jag bloggen kvar? Ja, dels så är den uppskattad av många - tror jag i alla fall. Men de jag pratar med på skolan gillar den i alla fall, så som jag har förstått det. Dessutom har jag fått flera positiva kommentarer som pushar mig till att fortsätta skriva.

Men framför allt av samma anledning som jag skapade bloggen - för att få skriva av mig. Nu vet jag i och för sig att folk läser bloggen, och visst är det kul, men grejen är den att jag måste få skriva vad jag tänker ibland, av att bara tänka blir man tokig, och bloggen fungerar väldigt bra. Något i stil med terapi ;)

Syftet med bloggen är precis det samma - att jag ska få skriva av mig. Jag vet att jag tänker på tok för mycket! Jag får höra det varje dag av mina kompisar:

"Lina, sluta tänk! Det finns ingen som tänker och funderar som du, släpp det bara!"

Jag har svårt att släppa tankar, på riktigt. En kurator jag gick till en gång för typ ett år sedan sa typ samma sak

"Tjaa, jag tycker du borde tänka så mycket... Du tänker alldeles för mycket!"

Jaha, tack då! Som om problemet vore ur världen då? Sluta tänk bara, hur gör man det då? Nä, tänker för mycket gör jag, men här får jag dela med mig av mina tankar i alla fall.

Nu vet ni varför jag bloggar, om någon undrade liksom ;)

Puss o Kram
Lina Lilja

Om jag fick sammanfatta dagen med ett enda ord så skulle det nog bli Helvete. Jag vet inte varför egentligen, men det känns bara som ett helvete just nu. Droppen som fick bägaren att rinna över har kommit...

Nä jag vet inte egentligen. Jag kan verkligen inte sätta ord på det, allt är bara en lång historia med så många bifaktorer att jag blir tokig! Allt blir bara för mycket.

Det sägs att "man saknar inte kon förrän båset är tomt". Slutet med Happy var jättejobbigt, jag orkade inte rida. Jag orkade inte åka till stallet, osv... Men nu när hon är borta inser jag att hon är den som fick mig att gå upp på morgonen, hon som fick mig igenom dagen. Jag trodde jag kommit förbi den tiden då hon var det som fick mig att andas, men tydligen inte...

Nu känns allt mer eller mindre värdelöst bara, och med lite dåliga händelser på det så känns det bara som om man har kommit till helvetet. Jag är inte sur egentligen, jag lovar!, men det blir bara för mycket. Den dagen man börjar fundera på varför man ska andas, då är livet för mycket.

Bland annat så ligger min mormor på sjukhus, jättesjuk i lunginflammation, och inte kan jag hälsa på henne heller, då hon bor 70 mil härifrån... Dessutom så vet ni ju mer eller mindre om hela historien som jag levt med senaste veckan. Plus en hel del till...

På grund av allt detta så börjar mina kompisar tröttna på mig. Mina kära, underbara vänner klarar inte av mig mer just nu, jag blir bara för mycket. Det enda svaret jag får nu när jag frågar något är "Lös ditt problem, Lina". Och visst, jag förstår dem, och hela den historien skrämmer mig, då jag aldrig lyckas behålla mina kompisar... Jag är en värdelös kompis, och jag vet om det, så nu lämnar vi det ämnet tycker jag.

Vad har jag konkret gjort idag då? Tja, inte ett dugg. Åkte in till stallet med 10.20 bussen, var bara jag och en dam till på bussen hela vägen in. Inne i stallet var det helt tomt! Inte en människa! De enda som fanns där var de som hade stalltjänsten. Dock kom det ju fler människor så småningom...

Sedan satt jag på en höbal i några timmar, på stallgolvet några timmar. Sammanlagt ca. 10 timmar innan jag åkte hem. Det är inte riktigt det ända jag har gjort faktiskt, jag hjälpte till att ta in några hästar, jag mockade en box, och så pratade jag med lite kompisar. Men resten av tiden tillbringade jag sittandes på golvet eller en höbal - och det är faktiskt sant. Kul liv va!? Men jag måste säga att sitta i stallet utan att göra någonting i tio timmar är betydligt roligare än att sitta hemma och inte göra någonting.

Åkte hem med bussen omkring tjugo i åtta (satt själv på bussen hela vägen hem, tänk att ingen vill åka buss med mig!!), åt middag och sedan hamnade jag här. Gör inte så mycket, och kommer inte göra så mycket förrän jag stupar i säng om omkring en timme. Kul liv jag har...

Ska se om jag kommer på något kul att skriva, men det brukar jag ju göra, eller hur!? Eller tja, kul vet jag inte om ni tyckar att det är, men skriva kan jag ju ;)

Puss o Kram
Lina Lilja

Skriver en kort uppdatering nu innan jag ska gå till bussen bara... Igår kväll var vi alltså och åt hos farmor och farfar. Spelade lite spel innan jag sa tack och godnatt kring halv elva, och gick in till min säng (vi bor granne, så det är inte så långt ;))

Imorse vaknade jag typ 5 gånger mellan klockan 5 och 8, men jag gick inte upp förrän strax efter åtta. Åt frukost och så, nu sitter jag här i ridkläderna på väg in till stallet.

Exakt vad jag ska göra i stallet vet jag inte. Prata med lite kompisar och så kanske... Men det räckte med en stallfri dag, igår höll jag ju på att gå under av att bara vara hemma! Nä, idag blir det stallet =)

Skriver väl mer ikväll. Vet inte riktigt när jag kommer hem, det märker vi väl!

Puss o Kram
Lina Lilja