Lina Lilja - Love, Sex and Life

Alla inlägg under december 2008

Av Lina Lilja - 16 december 2008 21:59

Sorry att jag inte hinner skriva så mycket idag heller. Ska sova om en minut... Pappa får spader på mig snart!


Jag lovar att skriva ett mer ingående inlägg imorn! Idag har jag varit på US-möte och har lite att fixa med det innan sängen.


För övrigt har jag fått Bondekärlek-nostalgi!

Jag bara älskar dessa människor, haha!


Kolla gärna in dem själv på www.tv4.se/bonde.


Ha det gött!


Puss o Kram

Lina

Av Lina Lilja - 15 december 2008 20:55

Hejsan!


Dagen har bara varit allmänt konstig och flummig, jag har betett mig som om jag varit full hela tiden. Kompisarna tyckte jag var så dryg så att de slog mig. Har väl antagligen att göra med att jag knappt sovit något alls inatt.


Japp så är det. Jag gick och la mig vid 22.00 igår. Jag tror klockan hann slå 00.30 innan jag somnade, och sen gick det inte många timmar förrän jag vaknade igen... Jag hade radion på, jag stängde av den, jag hade pyjamas, jag tog av mig den, jag hade täcke, jag sparkade undan det, jag hade en kudde, två kuddar, ingen kudde, jag låg på mage, på rygg, på sidan. Tillslut somnade jag i Pippi Långstrump-ställning (fötterna på huvudkudden).


Varför jag inte kunde sova? Tja, hade väl med min kompis igår att göra. Jag vet att jag bryr mig alldeles för mycket, ALLDELES mycket för mycket. Snälla sig att jag är normal, och inte ensam om det.


Jag funderade hit och dit på det, och jag kom inte fram till något vettigt. När jag frågade henne idag ville hon inte prata om det heller, hon ville bara ventillera sig igår och så stod jag närmast. Jag är bara en dålig, nyfiken kompis som bryr sig alldeles för mycket om alla andra och alldeles för lite om mig själv. Fast det är inte heller sant. Frågar du hälften av mina kompisar så är jag bara en egoistisk tönt.


Dagen då, mer konkret. Första lektionen betygssnack, vi andra satt och prata om ingenting, jag satt och flumma om Bonde söker fru (ja, jag har blivit frälst). Sedan tyska. Spelade memory och gjorde julkort. Sedan SO, film. Sedan engelska, film. Sedan fick vi sluta. Alla raster och allt annat har jag skrattat som en idiot om saker från ovannämnda program, det var inte ens kul egentligen, bara fruktansvärt gulligt.


Sedan flummade jag vidare i stallet någon timme, tills allt vände och jag blev bara trött. Sedan satt jag och gjorde ingenting alls i stallet i flera timmar, vilket var fruktansvärt skönt. Så lite så länge har jag inte gjort på länge.


Nu väntar syrran på datorn och tv:n på mig.


Ha det bra och ta hand om varandra!


Puss o Kram

Lina

Av Lina Lilja - 14 december 2008 20:33

Jahapp, ännu en dag närmare döden. Nej, inte för att jag längtar eller så, inte just nu iaf, men ändå, så är det ju faktiskt.


Idag så anförtrodde en vän något för mig. Inte för att hon litar på mig kanske, utan nog mer för att jag var den som stod närmast. Men jag är glad när folk gör det, för det kan de. Det bevisar att människor litar på mig, och det vill jag att de kan göra. Jag vet inte hur mycket jag hjälpte henne egentligen, men hon fick ventillera sig iaf.


Jag ska absolut inte berätta vad det var här, då sviker jag henne ju och bevisar också att jag inte alls går att lita på. Jag vet inte om hon ångrar att hon berättade för mig, men det hoppas jag absolut inte att hon gör, och jag ska se till att hon inte gör det.


Nu låter jag som om det här vore värsta stort. Jag vet att jag låter töntig och blabla. Men faktiskt, det är viktigt för mig att folk kan lita på mig. Oavsett vem det är, och oavsett om jag vill höra eller inte egentligen, så vill jag att de ska kunna berätta för mig, och vara trygga med det. Det ger mig självförtroende, och dessutom så hoppas jag att jag kan hjälpa dem.


Det är helt enkelt något stort. För jag har ofta varit den personen som behöver hjälp, och jag vet hur jobbigt det är när ingen finns där att hjälpa. Det är viktigt att man har någon i sin närhet att lita på, för det är omöjligt att bära all världens synder själv. Det vet jag, för det har jag gjort.


Jag måste säga att jag saknar tiden jag mådde dåligt. För då mådde jag dåligt med någon. Att nu må bra själv är värre. Ja det är faktiskt sant, jag mår hellre dåligt med någon än bra själv. Allt är så mycket roligare om man kan dela det.


Alla ni som läser detta, kom ihåg att jag finns här. Oavsett om ni vill dela glada tankar och nyheter, eller om ni behöver någon som tröstar, så finns jag här. Ni kan lita på mig, ni kan berätta för mig.


Jag älskar er alla! Och kom ihåg att misstag gör man, så är det bara. Och det är inte misstagen i sig som är problemet, det är vad som händer efteråt som är det viktiga. Var hellre ärlig och gör det jobbiga, än att låta bli att säga något och låtsas som inget hänt. Sanningen kommer fram någon gång, och att veta att ens kompis gått runt och ljugit, eller "undanhållit sanningen", är bland det värsta man kan få reda på.


Ta hand om era vänner, och er själva. Jag finns här ifall ni behöver mig.


Puss o Kram

Lina

Av Lina Lilja - 14 december 2008 12:32

Men tjejer, med förra inlägget menade jag inte att ni skulla attackera Bonde stackaren. Han har kanske valt rätt kille i programmet, vilket vi får reda på i veckan, och är nog lycklig med det. Och girls, kom ihåg att han inte kommer att välja någon av er, han är inte intresserad ;)


http://www.hotgossip.se/Bakom_rubrikerna/15333_Peter_Gustafson_tvingas_skydda_sig_mot_inkraektare 


Lämna stackarn ifred, det finns fler snygga grabbar med massa pengar här i landet, som dessutom är intresserade av tjejer.


Ta't lugnt så hörs vi snart igen!


Puss o Kram

Lina

Av Lina Lilja - 14 december 2008 12:20

Titta på den här länken! Titta bara! Fatta att han har 30 hästar, världens största och snyggaste gård, massa pengar, han är snygg och rider bra, och han är bög! Sorry tjejer, vi får helt enkelt sitta och njuta av bilder som dessa....


http://www.expressen.tv/noje/1.1385378/lattkladd-platning-med-bonde-peter


Dregla inte ner tangentbordet nu girls! 


Peter:

Skulle du någon gång ändra dig så finns jag här! :)


Puss och Kram

Lina

Av Lina Lilja - 14 december 2008 11:51

Efter gårkvällens inlägg så låg jag länge och funderade i sängen när jag några minuter senare gick och la mig.


En sak jag låg och tänkte på var ett par kompisar som betett sig riktigt illa mot mig. När jag har slitit som en idiot, så är det de som får all ära. De går runt och sägar att de är så himla bra och bla, bla. Och jag stör mig på dem, så jädra mycket stör jag mig på dem.


Men jag är precis likadan, jag är precis som dem. Jag går runt och skryter om att jag är så bra, går runt och gnäller över att jag inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Jag hatar att jag är sådan, och jag önskar att jag kunde ändra mig. Men jag vet inte, man vill ju inte ändra sig själv. Även om man kanske kan förbättra sina svagheter.


Komplicerade historier, men livet är komplicerat.


Appropå det jag berättade om Jag, Du och Han, igår så låg jag och funderade om vem som egentligen är boven i dramat - Jag, Hon eller Han. Jag kom fram till att jag antagligen inte är speciellt oskyldig själv. Mitt självförtroende har vuxit under året som gått, och det kanske har gjort, eller snarare det har gjort att jag sagt endel saker som jag inte borde ha sagt. Jag har nog många gånger varit ärligare än jag borde...


Nu ska jag filosofera lite mer så kommer jag snart tillbaka och skriver mer :)


Ta hand om varandra!


Puss o Kram

Lina

Av Lina Lilja - 14 december 2008 00:01

Det var inte längesedan jag skrev förra inlägget, men trots det så var det igår. Ny dag, men samma tankar. Mer kärlek.


Jag tittade på ett par avsnitt av "Bonde söker fru" idag. (Tv4+ hade Bonde-kärlek maraton...) Jag har inte följt säsongen, men visst är det svårt att missa Bonde-Peters medverkan. Och jag ska inte ljuga och säga att jag inte bryr mig heller, för det gör jag. Att bögar kan visa sina känslor på ett sådant normalt sätt är trots allt ganska ovanligt. För även om det är betydligt mer accepterat idag än för 10 år sedan, vilket är jätteframsteg, så är situationen långt ifrån bra.


Den frasen som jag tänkte mest på, och som har satt sig i skallen på mig, är Peters ord när han och Wille ligger och myser på höskullen. Wille är ju en väldigt öppen person, som inte är rädd att visa sina känslor. Då säger Peter (inte till Wille, utan till kameran. Ni fattar) att han inte är en sådan som skulle kunna tänka sig gå ut på stan och hålla om en kille.


Jag funderade på det. Lääänge. Och jag funderar än. Visst kan det absolut vara så att han inte är den dära kramgoa, känslosamma typen, sådana finns det både homosexuella och hetro. Sådana som inte vill visa sina känslor. Men det var inte den uppfattningen jag fick, utan så som jag uppfattade situationen så tyckte Peter att det mer var obehagligt. Som att han inte trivdes och var stolt, fast inte så, men att det ändå var lite obehagligt att visa att han verkligen gillar en kille. Nu lär det väl visserligen inte spela någon roll, för nu vet ju hela världen om att han är bög, men ändå.


Är det verkligen så att två av samma kön inte kan trygga gå runt på stan och visa sin kärlek till varandra? Svar ja, jag tror det är så. Men läser och hör mycket om alla överfall som sker för att två samkönade öppet har visat sin kärlek ute. Är det så fel det då? Det tycker absolut inte jag!

Det som är fel är när någon gifter sig för pengar, inte av kärlek. När man är tillsammans med någon man inte älskar. SÅNT är fel.


Och då kommer vi in på frågan om könsneutrala äktenskap. Jag är för det. Sålänge man gifter sig för kärlekens skull så ska vem som helst få gifta sig med vem man vill. Däremot ska man förbjuda giftermål för sådana som gifter sig för pengars skull eller liknande.


Kärleken är ett gift som först tar död på ditt förstånd, sedan på dina vänner. Men det gör inget, man älskar kärleken ändå.


Förresten så tycker jag att Peter ska välja Wille. Peter (asså sökande-Peter, inte bonde Peter) verkar så tråkig och opersonlig. Wille är mycket roligare och en mycket mera öppen person. Visserligen så har jag inte träffat någon av killarna irl, och jag har ingen aning om vad som händer bakom kamerorna. Men Wille verkar ändå roligare tycker jag.


Jag har skrivit en massa saker nu, så nu vill jag att ni börjar kommentera det jag skriver. Eller jag kanske är tråkig som bloggare? Är det något annat ni vill att jag ska blogga om istället?


Nu ska jag gå och lägga mig.

Puss o Kram

Lina


PS. Viktig notering! Jag nämner vissa människor i min blogg, även om inte alla med namn så ändå. Jag vill inte att någon tar illa upp, det sista jag vill ha är ovänner. Jag vill bara vara ärlig och säga vad jag tycker. Tycker Du att jag skrivit något elakt om Dig, kontakta mig personligen så ordnar vi upp det. Och kom ihåg att Jag älskar dig, oavsett vad! DS.

Av Lina Lilja - 13 december 2008 23:35

Kvällens inlägg ska handla om kärlek. Det är nämligen så att jag och min kära tv har suttit och filosoferat under kvällens gång, och vi har kommit på ganska många bra saker som jag hade tänkt framföra till er nu.


Kärlek finns i ganska många olika skepnader. Och kärleken visar sig på olika sätt. Men ett par saker är säkra:

  • Kärlek går inte att dölja
  • Kärlek får dig att bli 5 år igen
  • Kärlek får dig att svika alla dina vänner

Dessa punkter ska vi prata om i kvällens inlägg.


Det är nämligen så att förut hade jag en jättebra vän. Nej, hon var inte jättebra, hon var underbar. Det var aldrig jag som gick igenom svåra saker, utan det var vi som gjorde det. Vi gick alltid igenom allt tillsammans och allt var mycket lättare att bära då. Jag kunde ringa henne dygnet runt, oavsett anledning. Och hon tröstade mig alltid. Hon skänkte mig så mycket tid. Jag älskar den människan, för helt ärligt, jag skulle inte levt idag om det inte vore för henne. Hon räddade livet på mig, bokstavligen, mer än en gång. Jag hoppas att hon vet det, och det tror jag hon är.


Men sen, så skaffade hon pojkvän. Jag blev lite orolig i början, men hon bevisade gång på gång att hon fortfarande brydde sig om mig, även om det inte var lika ofta längre. Det var mer han nu. Men det gjorde inte så mycket, hon brydde sig och hon hjälpte mig.


Så småningom blev det mer han och mindre vi. Visst var det jobbigt, så jag hittade en ny vän att anförtro mig åt, som jag verkligen berättade ALLT för. Allt. Jag har aldrig varit en öppen person, men jag hade förändrats, och jag hade märkt fördelen med att vara två om allt. Så jag anförtrodde henne om allt. Det gick lite fort någonstans, första bästa liksom. Jag säger inte att jag var dum som anförtrodde mig för henne, men jag kanske ha tagit allt lite lugnare, för helt plötsligt så visste hon mer om mig än jag visste om mig själv.


Så kom sommaren. Jag och min kompis spenderade sommaren på olika håll och gled isär. Hon med honom träffade jag nästintill aldrig nu för tiden. När hösten kom hade jag ingen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, nu sämre än någonsin.


Men jag är stark, en fighter, och tog mig igenom det mesta på egen hand. Men hon och jag träffades oftare och oftare igen. Och när hon frågade hur jag mådde, och hade den där blicken som säger "berätta, jag finns här och lyssnar" så undrade jag vad i helvete som hände under våren. Jag berättade. Och någon gång blev det lite mycket. Jag berättade om alla dessa gånger jag blivit sviken av kompisar, pga honom, och jag tror hon fattade någonstans att jag tyckte att även hon gjort ett felsteg någonstans.


Att jag över huvudtaget nämnde det där ångrar jag som fan, sedan dess är det jag. Hon frågar inte längre hur det är, och hon lyssnar aldrig på svaret. Jag vill så gärna ha tillbaka henne. Jag älskar henne. Men jag vet inte hur. Det blev fel, och jag antar att det var mitt fel. Jag kanske tog förgivet att jag skulle hamna på sidan om och beredde för strid lite tidigt. Jag kanske anföll i försvar, utan att ha blivit anfallen. Jag vet inte, men fel blev det iaf. Visst är vi kompisar, men situationen är inte densamma.


Nu låter jag som en hemsk människa när jag bara är elak mot honom. Det är något jag absolut inte vill vara, för han är underbar! Jag är kompis med honom också, och kände honom innan det blev dem. Visst visste jag långt innan det blev de att kärleken fanns omkring dem. Och jag visste att det skulle bli de en dag. Och jag är jätteglad för deras skull, absolut! Jag bara undrar varför alla glömmer sina vänner när de skaffar kille.


Det här blev ett sånt långt inlägg, så nu kommer jag skicka det här, och så skriver jag ett nytt snart, med andra kärlekstankar.


Puss och Kram

Lina

Presentation

Omröstning

Kommer ni att följa med mig till nästa blogg?
 Absolut!
 Aldrig!
 Vet inte

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6 7
8
9
10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<<
December 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards